Brittisk kritik:Hollywoods "groteska historieförfalsknin"

I Storbritannien finns en slags statlig myndighet med namnet "English Heritage" [det engelska arvet]. Dess generaldirektör Simon Thirley har nu gått till hårt angrepp mot vad han kallar "den amerikanska filmindustrins bedrägliga och förföriska behandling av historiska fakta". Han talar om en "grotesk historieförfalskning" och får medhåll av historikern Antony Beevor, som beklagar "amerikaniseringen av britternas historia" och säger på tal om filmen "Rädda menige Ryan":

-- Det går inte att göra alla hjältar i hela världen till amerikaner.

DEN ANGLOAMERIKANSKA MEDIADOMINANSEN
Nästan alla filmer också på svenska TV-kanaler är amerikanska eller engelska. Det har bland annat varit en aldrig sinande flod av filmer, böcker, artiklar, radioprogram om hur hjältemodigt och rättfärdigt britter och amerikaner kämpat i 1900-talets krig – och de har deltagit i ovanligt många. Motståndarna har i regel demoniserats. Bara ett exempel: Under de fjorton åren 1989-2002 gjorde Hollywood inte mindre än 170 filmer om Holocaust – om man får tro filmkritikern David Sterritt i den ansedda tidningen Christian Science Monitor (2002-11-22)

De egna krigsförbrytelserna är inte lika angelägna att skildra. Det är inte lönsamt för Hollywood att berätta om amerikanernas framfart i till exempel Vietnam, Laos och Kambodja. Miljonerna vietnameser som dödades verkar försumbara jämfört med de 58 000 amerikanska killar som stupade, trots allt vackert tal om alla människors lika värde.

HISTORIELÖS SJÄLVGODHET
Det innebär att de flesta amerikaner inte känner till terrorbombningarna mot civila mål i Indokina. Inte heller vet de värst mycket om den ymniga användningen av växtgifter, till exempel Agent Orange, som drabbade skogar och människor mycket värre än Saddam Husseins ökända angrepp med gas på kurder i Halabja ett decennium efter massmorden i Indokina.

Det är då inte så konstigt, att presidentkandidaten John Kerry anlände till det demokratiska partikonventet i sällskap med veteraner från Vietnamkriget. Det går hem i ett Amerika som är mycket mera flaggviftande och patriotiskt än historiemedvetet. I sitt tal spann Kerry vidare på samma tema. Han talade om behovet av ett "starkare USA" –som om världens enda supermakt inte är stark nog. Och han smickrade den amerikanska självgodheten genom att påstå att USA bara går ut i krig "när det måste". Väldigt ofta de senaste decennierna har amerikanerna då känt sig tvungna att sätta in trupper lite varstans i världen.

Brittiska historiker menar nu, att den dominerande amerikanska filmproduktionen "underminerar britternas identitet" och förvirrar deras ungdomar. Reaktionen tycks delvis bero på kränkt nationalism, att amerikanska filmer inte tillräckligt skildrar brittiskt hjältemod. Ändå vet Antony Beevor en hel del om segrarnas krigsförbrytelser under och efter andra världskriget. I sin bok "Berlin. Slutstriden 1945" (Historiska media 2003) skildrar han också otaliga tyska kvinnors och flickors hemska öden.

LIKEN I ENGLANDS GARDEROB
Hur är det då med Englands egna lik i garderoberna? Att Storbritannien bara för ett par generationer sedan härskade över en fjärdedel av världen har nästan fallit i glömska. Britterna skapade inte detta väldiga imperium med hjälp av kristendom och mänskliga rättigheter utan med militärt våld. Hur mycket vet dagens engelsmän om kolonialismens rasism och förbrytelser? Hur många känner exempelvis till att England var pionjär för 1900-talets otäcka koncentrationsläger? Det var när 22 000 barn dog i engelska läger under boerkriget i Sydafrika kring sekelskiftet 1900. Britterna var 60 år före Saddam Hussein att använda gas i Irak. Och hur många känner till att 1943 svalt 3 miljoner bengaler ihjäl under de brittiska herrarnas krig i Asien? De omfattande brittiska terrorbombningarna av civila under andra världskriget är också nedtystade.

Britterna var mindre brutala mot sina fångar efter andra världskriget än ryssar, amerikaner och fransmän. Men 2001 kom Patricia Meehans bok "A Strange Enemy People. Germans under the British 1945-50". Meehan, som är historiker och tidigare producent på BBC skildrar den brittiska ockupationen av nordvästra Tyskland.

Tortyr, misshandel, avrättningar, grymma förhörsmetoder och våldtäkter förekom flitigt i de många brittiska lägren för tyska fångar, uppger Meehan. Och hon ger många otäcka exempel .För att mjukas upp inför förhören hölls fångarna ofta i mörka källare. Tredje graden användes, till exempel strålkastare eller hög värme i cellerna. En modig brittisk biskop vågade påpeka att "de blir grymt slagna, sparkade och så misshandlade att märkena syns flera veckor efteråt".

Men det är sant: Britterna sparkade inte sönder testiklarna på sina fångar som amerikanska förhörsledare gjorde. Och de våldtog långt färre kvinnor än ryssar och fransmän.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 988) 2004-08-08